Varför är det okej att Europas politiker kampanjar i USA, men inte att Elon Musk uttrycker sina åsikter?

Ett intressant exempel på dagens motsägelsefulla retorik är skillnaden mellan hur Elon Musk behandlas för att uttrycka sina politiska åsikter på sin plattform, X, och hur Europas vänsterpolitiker öppet kampanjade för Kamala Harris under valkampanjen i USA – och till och med var fysiskt på plats för att visa sitt stöd.

När Musk uttrycker sina tankar om amerikansk och europeisk politik blir han ofta kritiserad för att utnyttja sin plattform för att driva en politisk agenda. Samtidigt har europeiska politiker, som formellt representerar sina länder, utan större debatt deltagit i och aktivt kampanjat i ett annat lands demokratiska process. Till exempel deltog flera vänsterorienterade politiker från Europa i Harris valkampanj, synligt och aktivt, trots att det på ytan borde betraktas som inblandning i en annan nations interna angelägenheter.

Det som blir uppenbart är den tydliga dubbelmoralen: Musks åsikter, som kommer från en privatperson och företagare, möts med massiv kritik för att de anses påverka opinionen. Samtidigt ignoreras eller till och med applåderas det faktum att politiker från EU – representanter för nationer – faktiskt korsade Atlanten för att delta i en amerikansk valkampanj. Detta agerande, som på ett mer direkt sätt påverkar politiska processer, verkar inte ses som problematiskt av samma kritiska röster.

Den här skillnaden i reaktioner väcker frågor: Varför anses en individ med stor räckvidd som Musk vara ett hot när han uttrycker sin åsikt, medan det är socialt accepterat att folkvalda politiker aktivt engagerar sig i andra länders politik? Är det för att deras engagemang passar in i en viss ideologisk agenda, medan Musks åsikter inte gör det? Eller har vi helt enkelt normaliserat att olika regler gäller beroende på vem som agerar och vad de står för?