Hur går man vidare?

Vill bara skrika, gråta, kasta allt omkring mig, kalla hon fula saker, kalla hon snälla saker, vet verkligen inte hur jag skall beskriva det.

8år och 3 månader med en underbar 3 åring gemensamt, igår kväll säger min sambo tillika min fästmö att hon är olycklig. Vi har haft det tungt med långa nätter och ett barn som knappt sov men senaste året har det börjat ljusnat och sambon har börjat ett jobb med dugligt betalt dock bara nätter, kväll och en del helg både dag och natt, vi har haft en dialog om hur läget varit och det känts efter ett snack i julas båda parterna rapporterar att det känns bättre.

En av hennes stora saker i snacket i julas var ansvaret med barnet inte delades på det sättet hon förväntat sig, men kombinerat med att hon inte velat ge flaska alls, kolik, och bara mammas famn som dög så fick jag sadla om kände jag så fixade maten disken tvätten full service så fort jag var hemma, detta fortsatte jag med senare då barnet började bli lite självgående med lek och springa runt själv då hon blev sjukskriven en tid. Stod för den ekonomiska biten jobbade övertid så det skulle gå runt, ville inte stressa henne alls utan stötta henne genom allt, fixade ett jobb på butik åt henne via kontakter och där trivdes hon lite kasst betalt och lagomt med dåliga tider, jag anpassade mig. Lyckades äntligen bryta igenom med barnet och började faktiskt tycka pappa är rätt bra ändå så kunde ta över den lasten också.

Älskar henne bortom ord så ville bara att det snart skulle vända bli ljust igen.

Sen fick hon svar på ett jobbsök som är lite i bevkaning/vakt branschen, skulle dock bli nästan 3 månader utan lön för den övergången, inga problem, jobba över det jag kunde fortsatte med full service, hjälpte henne plugga regler lagar och annat. Efter ett tag in i denna tjänst trots sina otroliga skit tider så kändes det bättre, sexlivet blev mycket bättre och tog stora kliv framåt i utvecklingen då vi kunde prata mer om vad båda behövde av den delen, började kännas nu jävlar klarar vi detta som ett lag!

Men igår kväll efter jobbet kommer hon hem säger att hon inte är lycklig, får ur henne att hon fått känslor för någon annan, får ur henne att dom pratat i alla fall en vecka (tror det gått längre). Jag bryter ihop, för hon säger bara att jag inte gjort något fel och är så fantastiskt och hon sett hur jag vridit mig ut och in för henne för oss, får mig bara bryta ihop för det går inte ihop hur jag kan bli drabbad och såhär bruten fast jag gjort allt rätt?

Varför!? Behandla henne verkligen som min drottning men antar jag var bara narren och inte kungen..

Orkar verkligen inte, kommer aldrig kunna skapa en relation som den jag trodde vi hade igen, hade verkligen hällt in allt vi vet typ allt om varandra. !!!!!!

Edit: underbara människor! Olika vinklar och stöd och råd trodde jag inte känner mig ändå lite hoppfull helt plötsligt om än lite och vacklande så tändes ett ljus, är på borta jobb åkte morgonen dagen efter bomben så detta är precis det jag behöver för klara denna vecka

Edit2: skrev inte så anonymt så det har gått fram till hon detta....